zophies

Hur otroligt, underbart, fantasiskt söt kan en unge vara?



Viggis, min fina brorson.

Jag tror jag dör..
Min kompis Jenny fick veta att hennes arbetskamrater skickat in ett brev om henne till Bonde söker fru o nu idag när jag tittade på reklamen till programmet så såg jag att en av bönderna sitter och håller i ett fotografi på henne...gissa om jag satte kaffet i halsen..hi hi hi...tror dock inte att hon ska delta, men jag förstår om bonden var intresserad...hon är ju så söt :)



Annars då?
Har tillbringat halva veckan hos mamma och den andra halvan på gymmet tror jag. Färdig med hemtentan som tog betydligt längre tid än väntat, TACK älskade mamma för all hjälp. Har upptäckt att träning är som en drog, varje gång jag har tränat klart så längtar jag till nästa gång men det bästa av allt är nog att man mår så sjukt bra av att träna.

På måndag är det bara en månad kvar tills min underbara Lina kommer hem, åh vad jag längtar!



Idag ska min fina lillebror döpas så snart får jag väl hoppa in i duschen så att man ser ut som folk, svettig träning följt av monsunregn á la dusch gör inte susen för min look...plus att jag sprätte upp hudlotion i hela ansiktet förut när jag var och handlade (har visst inte lärt mig att lukta på inte är samma sak som att fylla hela näsan med..)

Jaja...man kan ju inte vara både smart och snygg som jag brukar säga...idag var jag väl visserligen inget av dessa två... :)



O så längtar jag efter Markus...kom hem nu. :) Jag vill pussas!

Nu

Det är alltså nu man ska vara den som vågar satsa. Viljan finns där...och pengar är faktiskt bara pengar, jag vill gå på känsla och inte på tid, för vad är tid egentligen?

Sålänge saker är genomtänkta så tvekar jag inte en sekund, även om det är ett stort steg...för det känns rätt, helrätt.

Nu ska jag drömma mig bort.....












Drömmen är bara ett beslut bort...

Även fast vi inte har gjort så mycket under helgen så är det varit skönt utöver det vanliga. Miljöombyte skulle man behöva mer än en gång om året.

I helgen har vi (jag, Markus, stor-Marcus och Johanna) tagit oss en tripp norrut till Hede i Härjedalen. Så långt norrut har jag aldrig varit förut och så är det egentligen inte ens så himla långt norrut, men livet har ju bara börjat och jag kan lova att det inte var sista gången jag styr åt det hållet på kartan.

Naturen, eller bara luften var ju helt annorlunda däruppe. Vi har bott hos Markus kusin med sambo som har en stuga där och första dagen tog vi flickor (jag, Johanna, kusin ) en liten promenad längs vägen där stugan låg. Vi ska väl inte glömma att nämna mördarbacken som var det första vi skulle ta oss igenom. Det var en nära-döden-upplevelse utan dess like att släpa sig uppför den backen men det var det värt för den utsikten som väntade en bit upp, helt sjukt att man kan tappa talförmågan helt..bara för att det är så vackert. På kvällen gick vi ner och fiskade litegrann men utan någon lycka och livrädda för att en björn skulle hoppa fram, för vi fick nämligen höra att det strosar runt björnar både här o där på detta ställe, vi slapp snubbla på någon av dem som tur var :)

Annars gjorde vi inga fler utflykter utan pratade mest och åt god mat. Jag och Johanna hade mycket tid att prata så vi har nog gått igenom bådas livhistorier nu...hihi, inte riktigt kanske men vi pratade om mycket och vi kunde förstå varandra, jag älskar att babbla och babbla tills det ryker ur munnen.

Det var ju inte bara jag och Johanna som pratade förstås, vi pratade allihopa och det slank ner några glas vin, jag var helt fascinerad av att jag kunde dricka rött vin och tycka att det var riktigt gott, det brukar jag inte göra. Stor-Marcus ville redan första natten att vi skulle smyga in och raka av mittpartiet av sambons ögonbryn, för det var faktiskt bara ett enda stort ögonbryn if you know what I mean, men det gjorde vi aldrig (men det hade för höge Farao varit litte kul).

Det jobbigaste med att bo i en väldigt liten gäststuga i en våningsäng fyra personer är att jag har en blåsa som förmodligen inte fyller sin funktion riktigt och vi hade ingen toalett i våran stuga utan bara i den riktiga förstås...vilket betyder att jag var tvungen att först ligga och fundera om jag skulle gå eller inte....jo kanske...nej jag orkar inte...okej då...jag går, sen väckte jag de andra tre när jag var tvungen att klättra ner från sängen, slog i mina knän på stegen, ut ur stugan där det var bäcksvart, sprang för glatta livet till den andra stugan med risk för att björnjäveln skulle ta mig, in i den andra stugan och väckte de andra två o sen...äntligen...ja och sen var det bara att köra rewind på det hela när jag skulle tillbaka, härligt..

Jamen det var ju en fin liten tripp iaf, hoppas man kan åka dit igen...trevliga människor, naturskönt och harmoni i den sanna bemärkelsen. Någon gång i mitt liv vill jag också ha en liten stuga, precis sådär..

Vi ska väl inte glömma anledningen till rubriken i dagens blogg, igår innan vi åkte hem började det snöa :)

För övrigt så klarade jag tentan som jag inte trodde att jag skulle klara.