Turning point
Jag har helt tappat min motivation och min glädje...hursomhelst så måste jag iaf skriva om de roliga ord som sades häromdan. Lina var ju här och vi gick åter igen ut på en monsterpromenad...
När vi precis påbörjat spatserturen kom jag på att jag har en barndomskompis som fyllde år den dagen så jag sa "Ja jävlar, Therese fyller ju år idag, jag har ju alltid kommit ihåg hennes födelsedag alla år, måste ringa henne"...Lina (som måste ha varit på en annan planet) frågade då "Vem? Paris Hilton?"...hmm..ja precis, jag och Paris vetu Lina...vi är riktigt tajta..ringer till varandra lite då och då... :) Resten av promenaden ägnade vi åt mer seriösa och jordnära diskussioner och det var mys som vanligt.. :)
Senare den kvällen när vi började förbereda oss för att sova så satt jag vid datorn medan Lina skulle byta om och borsta tänderna...helt plötsligt ropar hon "Nu kommer jag med brösten här" haha..(tack för förvarningen)...hon gick halvnaken (jo hon kom ju med brösten som ni vet...) in i badrummet för att borsta tänderna..."Aaaj, jag sprätte upp tandkräm i ögat"...hur svårt är det egentligen att pricka tandborsten??
När vi sedan hade borstat tänderna båda två så intog vi "kel-position" i min säng för att prata (gör vi nånsin något annat?) jag fick då syn på en sak som satt fast i min vägg och frågade nyfiket vad det var för nåt...Kloka Lina svarar (helt säker på sin sak) "Men det är ju en sån där puphållare"..(va?!!)..Kvällens ord blev iaf "Halgelkoholister" vilket självklart skulle vara helgalkoholister och ingenting annat! :) Tror det är som Lina säger att TV skulle tjäna bra pengar på oss om dom låste in oss tillsammans i 100 dagar och filmade det...
Nu då...åter igen till min livssituation...Jag har alltid varit en stark person (eller ja...alltid och alltid)..men alltid varit en sån som man inte sätter sig på, som aldrig gråter osv osv...därför har jag så svårt att förstå varför jag känner mig så jävla svag just nu...eller mer..karaktärslös...detta driver mig till en smärre sinnesrubbning (utan att överdriva)...jag vet mycket väl att jag inte är ensam om att vara lite vilsen i livet, men ändå ställer man sig frågan "Ska livet verkligen vara såhär?"..
Sen dettahära...jag orkar inte mer...Om jag ändå kunde förstå varför jag inte förtjänar att vara en "någon".
Jag är en bra människa, jag ställer alltid upp för allt och alla i alla väder och kläder, jag gör sällan dumma saker mot andra och ja...jag tycker inte om att folk utnyttjar situationen...eller fiskar i grumligt vatten som vi kan säga...För mig är det dags att ta ett steg tillbaka...bort från allt som kommer att skära mitt hjärta i tusen bitar, det kvittar om det är medvetet eller omedvetet...det gör lika ont ändå..
Jag börjar inse vilken nivå det ligger på och att jag inte är mer än en "ingen" i dina ögon....om det är så du vill att det ska vara så kan jag bara säga...You've just lost your nobody...punktpunktpunkt
............................
När vi precis påbörjat spatserturen kom jag på att jag har en barndomskompis som fyllde år den dagen så jag sa "Ja jävlar, Therese fyller ju år idag, jag har ju alltid kommit ihåg hennes födelsedag alla år, måste ringa henne"...Lina (som måste ha varit på en annan planet) frågade då "Vem? Paris Hilton?"...hmm..ja precis, jag och Paris vetu Lina...vi är riktigt tajta..ringer till varandra lite då och då... :) Resten av promenaden ägnade vi åt mer seriösa och jordnära diskussioner och det var mys som vanligt.. :)
Senare den kvällen när vi började förbereda oss för att sova så satt jag vid datorn medan Lina skulle byta om och borsta tänderna...helt plötsligt ropar hon "Nu kommer jag med brösten här" haha..(tack för förvarningen)...hon gick halvnaken (jo hon kom ju med brösten som ni vet...) in i badrummet för att borsta tänderna..."Aaaj, jag sprätte upp tandkräm i ögat"...hur svårt är det egentligen att pricka tandborsten??
När vi sedan hade borstat tänderna båda två så intog vi "kel-position" i min säng för att prata (gör vi nånsin något annat?) jag fick då syn på en sak som satt fast i min vägg och frågade nyfiket vad det var för nåt...Kloka Lina svarar (helt säker på sin sak) "Men det är ju en sån där puphållare"..(va?!!)..Kvällens ord blev iaf "Halgelkoholister" vilket självklart skulle vara helgalkoholister och ingenting annat! :) Tror det är som Lina säger att TV skulle tjäna bra pengar på oss om dom låste in oss tillsammans i 100 dagar och filmade det...
Nu då...åter igen till min livssituation...Jag har alltid varit en stark person (eller ja...alltid och alltid)..men alltid varit en sån som man inte sätter sig på, som aldrig gråter osv osv...därför har jag så svårt att förstå varför jag känner mig så jävla svag just nu...eller mer..karaktärslös...detta driver mig till en smärre sinnesrubbning (utan att överdriva)...jag vet mycket väl att jag inte är ensam om att vara lite vilsen i livet, men ändå ställer man sig frågan "Ska livet verkligen vara såhär?"..
Sen dettahära...jag orkar inte mer...Om jag ändå kunde förstå varför jag inte förtjänar att vara en "någon".
Jag är en bra människa, jag ställer alltid upp för allt och alla i alla väder och kläder, jag gör sällan dumma saker mot andra och ja...jag tycker inte om att folk utnyttjar situationen...eller fiskar i grumligt vatten som vi kan säga...För mig är det dags att ta ett steg tillbaka...bort från allt som kommer att skära mitt hjärta i tusen bitar, det kvittar om det är medvetet eller omedvetet...det gör lika ont ändå..
Jag börjar inse vilken nivå det ligger på och att jag inte är mer än en "ingen" i dina ögon....om det är så du vill att det ska vara så kan jag bara säga...You've just lost your nobody...punktpunktpunkt
............................
Kommentarer
Trackback