zophies

Alltså...hur förväntar sig folk att man ska kunna lösa konflikter om man inte kan prata med varandra? Sätta sig ner öga mot öga och uppriktigt säga "Du, nu är det såhär att du har gjort si och så och det fick mig att känna bla bla bla, vad tänker du göra åt saken?", ska det va så jävla svårt att kommunicera? Man kan ju inte gå runt o va sur och inte berätta varför, vi är människor, inte nån jäkla robot som kan läsa andras tankar...ja inte jag i alla fall.

Illamående dag som jag nämnt tidigare...Gud vet varför, varit nära att kräkas ett antal gånger men har klarat mig som tur är (hatar att kräkas även om det oftast tar bort illamåendet) börjar dock bli lite bättre nu, hinkar i mig massa vatten, det ska nog göra susen :)

Om en timme blir D en gammel (jättegammal och rostig) göbbe :P

Har inte ens varit utanför dörren, av förklarliga skäl...men Lina och David kom hit och bakade kladdkaka förut, det var trevligt (är väl tredje kladdkakan på 1 vecka) :) Ja vi skrattade väl mest..haha, dumt (eller svårt) att göra nåt annat när det är vi som talar :) sen lämnade dom mig, Lina skulle ju dricka vin ikväll (hon sitter väl och sörplar i sig nu kan vi tro), kommer komma hit sen full som en kastrull...moha, nej så farligt är det nog inte... :) (men det vore för höge Farao litte kul)

Det är väl ett jävla helvete att man ska va så konstig och ha så mycket konstiga känslor överallt i hela kroppen och knoppen..

Jag vet.
Jag känner.
Jag vill...
Men det är ju bara jag...

And all around me became still..