zophies

Jag hatar att få reda på saker i efterhand, saker som jag önskar att jag hade vetat om...jag känner mig så jävla besviken, ledsen och arg..men så slår det mig...att jag troligtvis har förtjänat det...jag kan knappast vara arg...var det inte mer än ett ömsesidigt utnyttjande...?

Det finns en person som berättade saker för mig för ett par månader sen och jag lyssnade...för en kort stund...sen kom jag fram till att jag inte visste vem jag skulle lita på, visste inte vilka avsikter som fanns men framförallt så ville jag bilda en egen uppfattning...eller åtminstone ge personer en chans att visa att man förändrats...till det bättre...snacka om att jag borde ha tagit till mig vad den där personen sa...det är få jag känner att jag kan lita på och färre verkar dom ju bli hela tiden...

Jag offrar för mycket, jag tror för mycket och jag vill för mycket...men snälla...kan ingen väcka mig? Ta bort mig från den här drömvärlden...allt är ju bara en enda stor illusion...inget är på riktigt och ingen är genuin.

Jag sviker den enda personen jag inte borde svika...mig själv...och jag gör det..om och om igen..dumförklarad på riktigt.

Save me from the nothing I've become