zophies

Just nu känner jag mig lite som en livsnjutare. Egentligen helt utan anledning, men det känns någonstans som att man funnit en inre harmoni...(och fan vad poetiskt det skulle låta...)

Tydligen var det tillräckligt mycket harmoni för att jag i förrgår skulle ge mig ut på en "liten" promenad. Jag gick härifrån till Hammarö, jag var hos Pullan i dryga två timmar för att sedan ge mig ut igen och gå samma sträcka hem. Denna sträcka var väl på blygsamma två mil ungefär, i spöregn kan ju tilläggas så D lär ju ha varit måttligt imponerad av min look när jag klampade in hemma. Vacker? Nja...det var nog en liten överdrift va.

Har lekt ganska mycket med Ullis den senaste veckan. Helt sjukt att jag lyckas glömma bort hur roligt vi egentligen har tillsammans, vi skrattar...skrattar och skrattar så vi skriker, jag känner att jag måste ta vara på våran vänskap lite mer och det ska jag verkligen göra. Hon är en sådan person som jag utan problem skulle kunna umgås med dygnet runt.

Vi jobbade tillsammans häromdagen, sorterade material på hennes pappas byggfirma. Så aktiv har jag nog aldrig varit på en Söndag och speciellt inte dagen efter en fylla. Hursomhelst så var det underbart att göra något och känna att det var till nytta för någon annan, sen var jag DÖD resten av dagen..o dagen efter det..o dagen efter det...massage hade varit på sin plats.

Idag har jag gottat mig. Färsk ananas, pannkakor, vindruvor och honungsrostade jordnötter. Allt detta tillsammans med harmoni och glädje gör det till en bra dag/kväll...

Ja nu blir det inte längre stryk två gånger dagligen. Vi har tydligen ökat på kvantiteten, eller vi och vi.. (vem fan försöker jag lura?) D har ökat på, nu börjar han använda vapen också...matkrig med vindruvor och clementiner var ju roligt...haha..ja det är faktiskt roligt att slåss, det borde alla prova någon gång :)

Jag tror att jag känner harmoni för att jag någonstans ser ett ljus i detta jävla mörker som varit...jag vet att allt löser sig.




Harmoni...

Det ger mig...glädje, ingenting annat.