zophies

Vilken fantastisk helg, inte konstigt att man är på bra humör idag. Men det kunde ha slutat i katastrof..

I lördags satte jag mig på ett tåg med slutdestination Västerås. Jag kom fram dit och blev mött av Lina, Daniel och Biljana. Vi stressade till systemet för att inhandla den viktigaste ingridiensen för en bra kväll, alkohol. Vi började sen planera hur vi skulle ta oss till kräftskivan som vi alla var bjudna till. Lina ringde sin kära Joe för att styra upp. Han visste varken vilken bil vi skulle åka med eller hur många som skulle komma, bra koll, det var ju ändå hans fest. Just i den sekunden kändes det väl ungefär som att man borde ta första bästa tåg hem igen, men tålamod tålamod tålamod...

Vi bokade efter många om och men in oss i Tonys bil (Tony Macaronie). I väntan på att han skulle sluta jobba (ja på Bauhaus då förstås, vem i det där gänget jobbar inte där?) så åkte jag, Daniel och Lina hem till Daniel för att piffa till oss och köpa pizza. Daniel kände tydligen killen på pizzerian som vi ringde till, vilken legend säger jag bara..
Daniel: Ja jag skulle vilja beställa några pizzor....
Pizzabagaren: Va?! Jag har inga pizzor, jag säljer skor..
Daniel: När kan vi hämta pizzorna?
Pizzabagaren: Ni är välkomna om tre veckor.
Ja vi fick förstås våra pizzor tillslut och dom satt fint i magen. När jag och Lina lite senare skulle göra i ordning några smörgåsar att ta med oss fick vi ett litet problem, vart hade Daniel gjort av plastfolien? Vi letade överallt...och då menar jag verkligen överallt...i sovrummet, badrummet, i ugnen, städskrubben osv osv...ja för att sedan hitta den troget väntande i översta kökslådan där den skulle ligga..nej man i Karlstad är vi smarta.

Strax efter fyra blev vi upphämtade av Tony som planerat, nu startade resan mot partyt. Allt gick fint, Daniel tog över förarsätet och körde väldigt lagligt. Jag och Lina satt i baksätet och smuttade på whiskey som vi hade fyllt min fickplunta med (Ja, jag fick faktiskt en fickplunta av Lina för några veckor sen) Biljana satt där bredvid oss och bara skakade på sitt söta huvud :) Mot destination Hedemora eller var det Norberg? Eller Sudan kanske?..ingen aning.

Vi mötte upp resten av gänget vid en mack i Fagersta och fortsatte sedan i följetåg. Jamen det här såg ju bra ut, alla var laddade..men..vad är det som luktar? VAD är det som ryker? Dom i bilen framför oss mådde bra, vi mådde också bra...men Tonys bil däremot kände sig inte i topptrim. Vi fick stanna direkt vid en parkeringsficka och kolla hur illa den egentligen mådde och dra o drit...öppnade motorhuven, hej och hå. Jag tog snabbt alla mina grejer och flydde fältet, väntade på en explosion men det kom ingen som tur var, nu var ju bara problemet att vi var tio pers med bara en fungerande bil.

Där stod vi, mitt i ingenstans men som tur var så var vi bara tio minuter från slutdestinationen så Joes pappa fick komma och hämta upp oss samt bogsera med sig Tonys bil. Vi kom fram till stugan, helt öde, mitt ute i skogen. Shit vad mysigt det var, Joes föräldrar hade dukat upp, fixat maten, tänt brasa och planerat hela festen till fullo. Nu kändes det bra. Alla satte sig ner för att börja äta och alla = 15 stycken om jag ska lita på Linas beräkningar. Vi var: jag, Lina, Daniel, Biljana, Tony, Marcus, Maria, Niklas, Stefan1, Joe, Joes föräldrar, Joes syster, Stefan2, Tessan och Peter (eller Peeaaa om man ska uttala det med den rätta brittiska accenten)

Vi hade sjukt trevligt, alla åt kräftor utom jag (det var ju faktiskt en kräftskiva), jag hatar kräftor. Det snapsades och Tony försökte sig på ett fint välkomsttal, haha...det gick inte så bra första gången..haha. Han tyckte också om att leka med maten "Haha, titta, den här kräftan är ju helt missbildad, två olika klor..haha" han skrattade varmt åt sig själv, sen berättade han för Lina att hans kräfta hette Ulf (??!)

Lina och Maria diskuterade hur dom äter kräftor:
Maria: Jag suger bara
Lina: Jaha, jag äter bara stjärten
Snyggt upplägg.

Kvällen fortsatte och ingen alkohol gick till spillo. Efter några timmar lämnade några personer bygget och kvar var Jag, Lina, Joe, Joes föräldrar, Marcus, Tony, Niclas, Stefan1 och Peter. Vi försökte lära Peter svenska, det finns nog inget roligare än engelsmän som ska försöka prata svenska. "Puss Puss", "Gnidig gnällig gnu" "ja svensk ja" osv osv. Lina var full, så jävla tokfull...skulle försöka få henne att säga hypnoverikustiskadiagfragmakontravibrationer..."Hypro...veri...fruktiska...diafragma..fruktivibrationer.."

Sen blir det ju lätt så när två språk blandas att man själv blir lite knäpp. Jag tyckte att hela situationen med brasa i en stuga och allt kändes precis som jul och ville få fram detta till resterande.."Det är bara snow som fattas"...Lina berättade också att Tony hade "Druckit två bil i ölen"

Detta var naturligtvis inte allt som hände under kvällen, det var helt galet, men jag väljer nog som Lina att lägga vissa händelser under kategorin censur...men fan vilken underbar kväll!

Vi gick och la oss tillslut. Man trodde ju med tanke på fylleslaget att folk skulle sova hela dagen men icke, vi vaknade vid 07.30 och var pigga, många var bakfulla men alla var på bra humör.  Vi satte oss lite senare på förmiddagen i en samlad trupp i sofforna, tände en brasa, gjorde frukost, diskuterade och skrattade åt hur kvällen hade varit. Tony fick stå för dagens citat utan tvekan. När vi pratade om att Joe hade läst svenska på SFI (Svenska För Invandrare) undrade Tony "Det var mycket utlänningar va?"...men no shit..haha, jävlar vad vi skrattade..

Sen kom dagens problem. Från början hade vi två bilar, den ena pajade och nu hade vi bara en, Niklas bil. Problemet: Nycklarna till den var borta så nu hade vi noll bilar. Vi spenderade halva morgonen till att leta efter nycklarna och ja vi var väl överallt där också. På dasset, i soporna, hela stugan vändes uppochner. När eftermiddagen kom började det bli lite panik men tillslut hittade vi dom...i en sko under trappan. Gud så dumma vi var som inte hade tittat just i den skon...under trappan...vem fan lägger ett par nycklar där?

Jag och Lina fick åka med Joes föräldrar tillbaka till Västerås och där tog vi tåget hemåt, fick byta till buss i Laxå men det var bara skönt..kände oss som hemma där längst bak i bussen..lagom fräscha med smink som hade suttit på sedan morgonen innan.

Nu, ett blåmärke, en stukad handled och en erfarenhet rikare så är man redo för en ny vecka igen. Den kommer att innehålla en del jobb och pluggande, lika bra att komma tillbaks till verkligenheten.

Avslut på denna blogg...vilken underbar helg, måste göras om snart igen.