zophies

Jag är förvånad, chockad, snurrig men ändå glad, känns dock inte som jag insett storheten i det än. Jag återkommer angående detta men tänkte först bara skriva något litet om min och Linas utgång i fredags.

Vart ska vi börja?
Vi smuttade lite, snackade skit och som vanligt kom vi in på det aldrig upphörande ämnet. Vi pratade om...äsch skitsamma...men Lina lättade på sitt hjärta "Jaha, ja jag har ju runkat vart jag än har varit" (???).
Fulla och glada blev vi i vanlig ordning, gick med turbo under fötterna in till Arena, vi hade funderingar på att gå till Harrys men kände för att få vara fjortisar utan att utmärka oss mer än nödvändigt.

Inne på Arena beställde vi ett varsitt exemplar av våran absoluta favoritdrink, Margharita (finns det något godare? Saltet gör susen). När vi njutit färdigt insåg vi att vi bara hade 40 kr kvar, vi var törstiga som djur men Lina ville inte ha öl. Cider för 47 spänn envisades bartendern och tro mig...vi försökte pruta "men vafan...öjj...vi slängde ju 8 spänn i dricks förut, vi tar tillbaka det" men icke... :) Efter många om och men så fick vi "två små djävlar" som det fick heta...och senare lyckades vi få lite dratisgrinkar...he he he he he...det var en jävligt bra kväll!

Utanför mötte vi världens grinkuk...
Sen kom min bror, i kort hår...och jag var nära att börja gråta... :)

Sådär ja...nu till det där..
Jag undrar som Lina, varför ska allt komma samtidigt? Just nu får jag jobba hur mycket som helst..slantarna ramlar in som aldrig förr. Just nu ringer de som tokar från mitt andra jobb också. Just igår fick jag beskedet att jag kommit in på sjuksköterskeutbildningen, tre år framåt....vafan gör man? Jag var nära att ge återbud men lyckades bli övertalad, det kan ju dröja flera år innan man kommer in igen så ett nej hade varit ett dumt val. Jag vet ju att det är det här jag vill, så idag började jag, framtiden är ljus, nu känns det verkligen så.

Allt börjar falla på plats, inte riktigt allt kanske...men en bit i taget, sakta men säkert.

Fokuserad.