zophies

Jaha, blogg-motivation-noll eller vad ska man kalla det? Nu får jag väl ändå skärpa mig lite då kanske efter en liten utskällning av ellibelli (var väl mer spark i baken än utskällning iofs) :)

Jag vill dela med mig av den sprudlande glädje som jag kände idag efter en härlig powerwalk hem från skolan. Det gick bra att gå normalt utan att få ont, det var första gången sedan knäskålen valde att missplacera sig för lite drygt två veckor sedan. Hurra Hurra vilken da, är dock lite bitter att jag gått miste om de, säkert hundra, alldeles  förträffliga promenad-tillfällen som erbjudits dessa två veckor som gått.

Jag och Maria har suttit ihop med som siamesiska tvillingar flera dagar, hur underbart härligt dryg kan en människa vara? :) I torsdags var jag hemma hos familjen Bäcklund hela kvällen.
I fredags åkte jag dit igen och då bakade vi morotskaka (damn it was good), sen blev jag bjuden på tacolasagne. Lagom bortskämd så hyrde jag film med Markus, Jen och Peter senare den kvällen, Deja vu (ja filmen alltså) :)
I lördags blev det åter igen Maria för hela slanten, vi gjorde fruktsallad och njöt sedan när den slank ner tillsammans med mangosorbet och vispad grädde, vi njöt inte lika mycket av hockeyn som gick åt det hela vetet...
Åkte sedan iväg och tittade på Eurovision Song Contest ihop med ett helt gäng. Det var min förhandsfavorit som vann så jag är nöjd, synd att typ ingen valde att höra henne sjunga. Tävlingen i sig var ju, ja, ett helt eget kapitel som vi kanske inte ska gå närmre in på..jag har bett Jennsann påminna mig nästa år om varför jag inte ska titta på skiten...

Förresten avslutades den kvällen med glädjerus, Pullan ringde från island :)

Igår kände jag bara en stor saknad, något som fattades....MARIA :) haha..det var helt sjukt vad beroende man kunde bli på tre dagar :) Men ärligt...det är väl bara du och jag som irrar runt i Karlskoga en iskall vinterkväll och pratar som om vi vore helt handikappade? Men...hur fan hittade vi hem?? :) Och förresten...det är väl bara du och jag som irrar runt i Kristinehamn en...kväll.. :) Men...hur fan hittade vi hem??? :)

Jag och Mjöby hade förresten en romantisk middag för två i onsdags :) Vi gjorde dragonbiffar som jag kallar det, snackade skit och hade en helbra stund tillsammans. Sen mötte jag upp världens malligaste D för att titta på hans nya mc. Jag är tydligen otroligt häftig som känner honom eftersom han har sveriges enda MZ, o nej, inte MZ Suzuki....Bara MZ (så fick jag lära mig att jag skulle säga) :)

Ja, jag har väl hundra miljarder ord, funderingar och andra grejer som jag skulle vilja plita ner här, men jag orkar inte, har suttit vid datorn hur länge som helst och läst om HIV, man blir ju inte pigg av det...

Jag kan väl iaf få önska att du fick träffa den riktiga Sophie, hon som är glad, mysig och rolig...
Men försök förstå att man inte kan slappna av helt och vara sig själv förrän man litar på en person...
...och man kan inte lita på någon förrän man känner den personen..
....och för det krävs ju att man tar sig tid att lära känna varandra, för det händer ju inte bara...poff..som magi..

Högst upp på min önskelista just nu är att få vakna upp bredvid dig och bara kunna ligga o dra sig i sängen hela morgonen, eller hela dagen... rulla runt och bara titta varandra djupt i ögonen, granska varandra, att för en dag inte behöva bry sig om något, inga måsten...bara vara...
Just nu är det helt omöjligt, men man måste ju få drömma lite..